Ny bloggutmaning. Den här gången ska vi som ”retrobloggare” visa fram ljusstakar vi tycker extra mycket om.
Eftersom jag är svag för det finska, inleder jag med ett litet gäng små Arabia. De fungerar bra ihop med min Arabia Kilta-servis och blir till små fina ljuskällor runt bordet. Men det är förstås alldeles för låga för att använda som belysning. Tyvärr vet jag inte vem som formgivit dessa, om någon vet, var snäll och berätta!
Kaj Franck formgav ljusstakar till sin berömda glasserie Kartio. Jag vet inte om också dessa var blåsta från början, som glasen. Eller om de skapades som pressglas. Någon som vet? Kartio producerades först på Nuutajärvi, numera är det Iittala som håller igång tillverkningen. Här i petrolium, rökfärgat och blått. Snygga och enkla.
Skultuna är ett av landets äldsta ännu levande företag, kanske det allra äldsta. Redan 1607 grundades verksamheten. Mången mässingljusstake har producerats i den lilla orten Skultuna genom århundradena.
På femtiotalet knöt Skultuna till sig formgivaren Pierre Forssell – inte Forsell; känd bland annat för sina bestick för Gense – och ända fram till sjuttiotalet skapade han vaser, ljusstakar och annat åt Skultuna. Som dessa blommor som lyser upp vilket bord som helst, utan att ta över.
Men det är inte alltid Pierre Forssell varit på mjukt humör. De här ljushållarna är snarare råfunkis. Finns också kopplingar till tidens fascination för rymd och raketer i formen.
Funkisens förkärlek för de geometriska grundformerna kommer tydligt fram i de klotformade ljusstakarna Sfär. Här med originalkartong. Mjukt balanserande form.
Men hård funkis är bara en sida av Pierre Forssells arbeten för Skultuna. Mitt i det enkla och tydliga finner jag något skirt över hans Tulpan-serie, som fortfarande är i produktion. Jag vet inte varför min kamera får ljusstakarna att svaja åt olika håll. I verkligheten är de raka att ställa ut längs ett osynligt spår över hela middagsbordet. Med spegelvänd fotograf.
Jag vill avsluta med min egen favorit. Den påminner om Tulpan, men är betydligt tyngre, både upptill och nedtill, och är än längre från det funktionalistiska formspråket. Här har Pierre Forssell gått in i ett mer lekfullt, organiskt skapande. Som ni ser finns ljusstaken också utan stjälk – om det nu är en blomma – en ensam blomma vilande direkt på bordet.
I småländska Markaryd producerade Hans-Agne Jakobsson inte bara lampor. Även små ljusstakar lämnade hans händer. De är perfekta för att ljussätta sena middagar; tunna lågor här och var i dukningen ger liv och skuggspel.
Jag har dubbletter av alla följande ljusstakar; pris mellan 50-200.- Bara att knacka på vid intresse.
Först ut ett klassiskt par, oputsade, med rejäl tyngd i foten.
De här brukar jag använda som kuvertljusstakar. Har lyckats få tag på tillräckligt många för att var och en vid bordet ska kunna få ett eget ljus.
Minimalism i Hans-Agne Jakobssons tappning.
Ljusstakar av gjutjärn, gjorda för höga smala ljus, är en dansk specialitet. Mest känd är Jens Quistgaards bläckfisksaktiga längst upp till höger. Men också Paros mer fyrkantiga är välkänd dansk designhistoria.
Numer tillverkas ljusen till dessa på nytt, men jag har haft turen att hitta oanvända från den tid då det begav sig. Ljusen på bild är till salu.
Med dessa vårliga lyckliga färger avslutar jag med en önskan om att vi snart ska få vara i den årstid där ljus är en överflödsvara. I väntan på solens återkomst är ljusstakarna våra bästa vänner.
Vill ni läsa fler inlägg om ljusstakar så finns andra retrobloggare som antagit utmaningen:
Porslinsbloggen
Prylodesign
Gilas Grotta
Stajnich Loppisliv
SaaX
Randiga Tråden
Skaffaren
H55
Och senast i raden: Retro-tokig
