På uppmaning Maria på fina bloggen prylodesign ska vi retrobloggare visa upp några favorittextilier. I mitt fall blir det inte mina absoluta favoriter, utan vad som råkade passa när jag inredde den tillfälliga lägenhet jag befinner mig i.
Jag tycker om den tidiga funktionalismen tankar om vita väggar som kunde fyllas med innehåller. Med vackra textilier kan rummen enkelt förändras utan att målas/tapetseras om.
Ovanför soffan i mitt vardagsrum hänger Marimekkos Kaivo i orange och vinrött. Formgiven av Maija Isola 1965. Kaivo betyder brunn på finska och mönstret kom till Isola när hon såg hur dropparna från hennes hink blev till rörelser på vattnets yta.
Jag tycker om den tidiga funktionalismen tankar om vita väggar som kunde fyllas med innehåller. Med vackra textilier kan rummen enkelt förändras utan att målas/tapetseras om.
Kuddarna i min soffa har också för närvarande Kaivo på sig.
Något jag tycker är outsägligt fult är modern elektronik. Visst är några prylar mindre fula än andra, men jag blir deprimerad bara av att se eländet. Därför har jag jag gömt en fet skärm (som används för att se på film) bakom massor av tyg. Och vips! Glädjen är tillbaka!
Det gula varma tyget heter Hanoi och formgavs av Pirkko Lahtinen för Marimekko upprorpsåret 1968. Så det var nog ingen slump att Lahtinen valde just ett Vietnamesiskt namn på sin skapelse. Många arbetade hårt dessa år för att uppmärksamma USA:s vidriga krig, men få lyckades antagligen skapa politik genom ett verk så subtilt och fullt av skönhet som detta.
Ett tygmysterium som blivit löst. Vi var många som hade hittat och glatt oss åt detta mönster, men ingen av oss visste var det kom ifrån. Länge cirkulerade rykten om de Geer och KF, men till slut visade det sig att tyget är från IKEA. Sjuttiotal. Och ritat av Sven Fristedt. Jag skulle tro att tyget är det enda från IKEA som finns i mitt hem. Eller, kanske en barnkudde från 70-talet också?
Fristedts tyg återkommer som stor kudde på min säng (som egentligen är min förvaring av gästtäcke+kudde). Djurkuddarna är formgivna av Maud Fredin Fredholm.
I min trånga och mörka hall har jag gömt undan förvaring och hatthylla bakom ett enormt stycke Maija Isolas Lokki – havsmås – som hon formgav för Marimekko 1961. På så sätt får allt från cykelhjälmar, skor, skateboards, nätverkstjafs och annat plats utan att jag synas.
Avslutningsvis – och lite skamfyllt – en nyproducerad kökshandduk. Mönstret Appelsiini skapades av Maija Isola redan 1950. När jag råkat på Marimekkos nyproduktion från 2003 second hand har jag inte kunnat låta bli att köpa. Diskningen blir aldrig mera grå.
Andra bloggare som med i denna tygutmaning är:
